De första tecknen var yrsel. Ett par dagar senare blev Malin Nordström helt förlamad och benen blev vita och kalla. När hon kom in till S:t Marys centralsjukhus i London var hon mycket illa däran och njurarna hade börjat svikta. Personalen ställde diagnosen septisk chock och kunde snabbt sätta in antibiotika i droppform. Efter några veckor var Malin så gott som helt återställd.
Det är år 2004. Malin är 31 år och arbetar vid en marknadsföringsbyrå i norra London. Hon går regelbundet på gym och är stark och vältränad. Hon tar livet för givet och känner sig, om inte odödlig, så snudd inpå.
Men så kommer den första reaktionen som tyder på att allt kanske ändå inte står rätt till. Symtomen slår till när hon sitter på ett café under en rast. Från en sekund till en annan svimmar hon plötsligt. Kroppen är som förlamad.
Efter ett tag lyckas hon ändå ta sig till det närliggande sjukhuset. Där blir hon undersökt med ultraljud och får en ny tid för återbesök.
De närmaste dagarna känner hon återigen av yrseln. Hon pratar med en läkarbekant från Italien som menar att hon behöver antibiotika så snart som möjligt.
Från brännhet till iskall
Det går ytterligare någon dag. Malin och sambon Christian har gått ut för att äta på en restaurang i grannskapet.
– Jag mådde rätt bra, men när maten kom in fick jag en ny känning. Plötsligt kunde jag inte röra mig och jag tänkte att nu dör jag.
Christian fick bära hem Malin. När de kommit hem var Malin brännhet. Men i nästa stund blev hon iskall.
Christian säger att han ska ringa en ambulans, men Malin hinner svara att det räcker med en taxi. Strax därefter är hon återigen som förlamad.
– Jag försökte säga att det nog var bäst med en ambulans i alla fall, men orden kom inte över mina läppar.
Njuren sviktar
Malin och Christian kommer fram till S:t Marys sjukhus som är ett av Londons centralsjukhus. Där sätts dopp med antibiotika snabbt in. Diagnosen är klar: septisk chock.
Malin är illa däran. Njurarna har börjat svikta och sjukhuspersonalen kan i det här läget inte säga något om utgången.
Malin vårdas på sjukhuset i en vecka. Hon är förvirrad och frånvarande, men på något sätt registrerar hon i alla fall att fotbolls-VM pågår och att finalen spelas.
Antibiotikan gör snabbt verkan. En vecka går och sedan är det dags för utskrivning. Malin är svag i ytterligare någon vecka.
– Jag fick veta att jag hade varit med om en septisk chock, förmodligen orsakad av en infektion i livmodern. Man berättade också att njurarna hade börjat svikta.
Repade sig snabbt
Malin fick aldrig några sviter av sepsisen. Hon repade sig och var snabbt tillbaka i jobbet och vardagen. Efter något år flyttade hon och sambon tillbaka till Sverige. Hon jobbar fortfarande inom marknadsföringsbranschen och har tillsammans med Christian två barn, 11 och 16 år gamla.
En tid efter sjukdomen började Malin fundera på vad hon hade varit med om. Hon har inte läst journalen, men skulle gärna vilja göra det. Däremot har hon sökt kunskap om sepsis på nätet. Hon förstår hur viktigt det är att snabbt ställa rätt diagnos och tänker att hon kanske inte hade behövt bli så sjuk om antibiotikabehandlingen hade satts in tidigare.
– Jag har blivit mer och mer medveten om hur snabbt det kan gå. Och så har jag blivit lite mer vaksam. Men när jag pratar med folk så förstår jag att kunskapen om sepsis inte är så stor.