Här kommer vi att samla berättelser om personer som själva har drabbats av sepsis. Har du en historia du vill berätta? Kontakta oss på info@sepsisforeningen.se.
Sara Halvarssons son Casper var bara tre veckor när han drabbades av sepsis. Trots att Sara jobbar som sjuksköterska på intensivavdelning förstod hon först inte att det var sepsis.
På Lindgrens barnsjukhus väntade man med att sätta in ett bredspektrumpenicillin tills svaren från bakterieodlingarna kom. Sara menar att man borde satt in ett bredspektrumpenicillin så fort sepsisdiagnosen var ställd.
Inom loppet av bara två år drabbades Git Ingemarsson av svår septisk chock två gånger. Den första gången orsakades sepsisen av en infektion vid en höftprotes. Den andra gången av en infektion efter en ryggoperation.
Innan Git blev sjuk arbetade hon som anestesisköterska och hon tycker att kommunikationen med sjukvårdspersonalen under den långa sjukhustiden ibland brast. Bland annat tycker hon att den obeskrivliga smärta som hon upplevde i samband med sepsisen borde har ha föranlett snabbare insatser.
Läs hela Gits berättelse i Vetlanda-Posten: Gits berättelse
’De första tecknen var yrsel. Ett par dagar senare blev Malin Nordström helt förlamad och benen blev vita och kalla. När hon kom in till S:t Marys centralsjukhus i London var hon mycket illa däran och njurarna hade börjat svikta. Personalen ställde diagnosen septisk chock och kunde snabbt sätta in antibiotika i droppform. Efter några veckor var Malin så gott som helt återställd.
Läs Malins historia
Jennie Lindqvist fick halsfluss och på vårdcentralen fick hon rådet att vila. När hon fick ont i ena vaden skrev läkaren ut smärtlindrande medicin och skickade hem Jennie med kryckor. Några dagar senare skulle vaden dräneras, men på operationsbordet drabbades Jennie av flera hjärtstopp. Organ efter organ la av. Jennie svävade mellan liv och död och hamnade i respirator. Först då stod klart att hon hade sepsis.
Läs Jennies historia